Neurologiska sjukdomar

Multipel Skleros (MS)

MS är en sjukdom i det centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärg). MS innebär att det uppstår inflammationer och ärr på nervtrådarna som i sin tur resulterar i att de impulser som hjärnan skickar ut inte kommer fram som de ska. MS kan inte botas men läkemedel kan bromsa sjukdomsförloppet och lindra besvären. Symptomen tar sig uttryck genom känselrubbningar, skakningar, svårigheter med att gå och hålla balansen, besvär med synen, nedsatt kontroll över urinblåsan, stelhet i kroppen, trötthet, humörsvängningar med depression, störningar i minne och tankeverksamhet, värk. Sjukdomsförloppet varierar från person till person.

MS delas in i fyra olika former:

Skovformad MS
De flesta får skovformad MS som innebär att besvären gör sig till känna periodvis, från några dagar upp till t.o.m. månader

Sekundär progressiv MS
Denna form av MS kommer ca 10-15 år efter den skovformade och innebär en gradvis ökning av besvären t.ex. ökade svårigheter i att gå. I denna fas av sjukdomen kan en fortfarande få skov.

Primär progressiv MS
Denna form är ovanligare än de andra två. Här får en inga skov alls. Istället har en en långsam ökning av besvären redan från början. Knappt var femte person med MS lider av denna form.

Godartad MS
Ungefär var femte person har denna form av MS. Hit hör dem som trots många år av sjukdomen inte får besvärande symptom av sin sjukdom. Diagnosen godartad MS går att ställa först då det gått många år och man kan se tillbaka på sjukdomsförloppet.

Diagnosen MS brukar ställas av en specialist på sjukdomar i nervsystemet, en neurolog. När en undersöks bedöms balans, känsel, reflexer och andra neurologiska funktioner som kan avslöja om det centrala nervsystemet är påverkat. För att se om du har spridda MS-förändringar i centrala nervsystemet blir du undersökt med magnetkamera. En sådan undersökning kan också utesluta andra orsaker till besvären, som till exempel tumörer. Ryggvätskeprov, så kallad lumbalpunktion, görs för att se om det finns tecken på inflammation i centrala nervsystemet. Ett sådant prov tas genom en tunn nål som sticks in mellan ryggkotorna. Varken en undersökning med magnetkamera av hjärnan och ryggmärgen eller ett ryggvätskeprov ger tillräckligt med information för att du ska få diagnosen MS. Resultaten måste först vägas samman med den neurologiska undersökningen och din sjukhistoria. Ibland kan sjukdomsförloppet behöva följas under en tid och ibland görs en ny magnetkameraundersökning innan du får en säker diagnos. 

Bildkälla

Parkinsons sjukdom

 

Parkinsons sjukdom är en kronisk neurologisk sjukdom. Den kommer vanligen kring 55-års åldern men kan i vissa sällsynta fall även uppträda tidigare. Diagnosen fastställs av läkare. Man kan inte bli frisk från sjukdomen men det finns behandlingar som kan minska besvären. Dopamin, som är signalsubstansen hjärnan använder för att skicka information mellan hjärncellerna bildas i enskilda celler. Då dessa celler förstörs uppkommer Parkinsons sjukdom. Hjärnan får därmed svårare att kontrollera de nervsignaler som styr kroppens rörelser. Ca 1/100 personer över 60 år får Parkinsons sjukdom, majoriteten är män.  Orsaken till sjukdomen är inte helt klartlagd.

De första symptomen är ofta vaga obehag i en arm eller ett ben. Man kanske blir klumpigare och handstilen blir otydligare. Motoriska störningar såsom tremor (ofrivilliga, rytmiska muskelsammandragningar) kännetecknar symptomen på Parkinsons sjukdom.   Symptomen börjar för det mesta i ena kroppshalvan men börjar småningom även uppstå i den andra. De första huvudsymptomen är:
- Kroppen skakar i viloläge
- Musklerna blir stela
- Sämre rörelseförmåga
- Även andra symptom såsom; lågt blodtryck som märks genom yrsel, hård i magen eller få förstoppning, minskad sexuell lust, talet blir otydligt, nedstämdhet, sömnsvårigheter. Ingen som får Parkinsons sjukdom får precis alla symptom.

Genom behandling kan man leva ett rätt så normalt liv.

Behandlingen med läkemedel går ut på att ersätta bristen på dopamin, förbättra verkan av dopaminet eller bromsa nerbrytningen av dopamin.En viktig del av läkemedelsbehandlingen är levodopa som omvandlas i kroppen till dopamin. 

Läkemedelsbehandlingen påbörjas snabbt hos äldre patienter. Man vill fördröja försämringen och sjukdomens framskridande. Dock avtar läkemedelsbehandlingens effekt med tiden. Efter 5-10 år blir patienten allt styvare och de ofrivilliga rörelserna blir allt vanligare. Om man ser tecken på att effekten av läkemedlen försämras  ska doseringen ändras eller behandlingen utökas med antingen läkemedel som förlänger dopaminets verkningstid eller läkemedel som påverkar dopaminreceptorerna (dopaminagonister)

Vid svår Parkinsons kanske vanlig läkemedelsbehandling inte ger tillräcklig symptomlindring kan det bli aktuellt med så kallad avancerad parkinsonbehandling. Man kan då få läkemedel kontinuerligt tillfört via en pump antingen i underhuden eller via en slang i tarmen, och dosjusteringar kan göras om det behövs. Ett annat alternativ är så kallad DBS, Deep Brain Stimulation där en kan mildra symtomen via djupelektrodstimulering i hjärnan. Det innebär att tunna elektroder sätts in i hjärnan och stimuleras via en dosa som placeras på bröstkorgen, ungefär som en pacemaker. Stimuleringen kan ändras vid behov via programmering utifrån. 

KÄLLOR:

Sidan 194 i boken Äldreomsorg för närvårdare, Suvi Kan och Leena Pohjola, Utbildningsstyrelsen, 2016.

https://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Multipel-skleros--MS/

https://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Parkinsons-sjukdom/