Infektionsbenägenheten ökar:
- När kroppens försvarsförmåga försämras
- Av kroniska sjukdomar
- Av prostataförstoring
- Av diabetes
- Av normala åldersrelaterade förändringar
- Av institutions- och sjukhusvård
Organ som redan är sjuka påverkas av infektioner t.ex. dåligt fungerande lungor eller sjuka leder. Man skiljer mellan virus- och bakteriesjukdomar genom att mäta halten av C-reaktivt protein (CRP) i blodet. CRP ökar i samband med en bakterieinfektion.
Urinvägsinfektion (UVI)
Urinvägsinfektion orsakas av bakterier som tagit sig in i urinröret och vidare upp i urinblåsan.
Det som gör äldre personer mottagliga för urinvägsinfektion beror på åldersrelaterad försämring av slemhinnornas förmåga att skydda sig mot infektioner. Sjukdomar som försämrar förmågan att tömma blåsan (diabetes och prostataförstoring) samt inkontinens är även de faktorer som ökar mottagligheten.
Om infektionen ger tydliga symptom t.ex. sveda under och efter urinering, inkontinens, feber, försämrat allmäntillstånd (äldre personer kan bli mycket virriga av UVI), eller om det kommer blod med urinen så är det sannolikt att det är urinvägsinfektion. I sådana fall behandlas infektionen med mikrobläkemedel antingen 3-6 dygn eller 7-14 dygn.
Kom ihåg att illaluktande urin eller inkontinens i sig inte skall tolkas som infektion även om de i vissa fall kan tyda på infektion i kroppen.
Om en patient har urinvägsinfektioner minst tre gånger om året kan man överväga att sätta in förebyggande läkemedelsbehandling i 6 månader. Behandlingen består av en liten antibiotikados per dygn. Lokal östrogenbehandling (t.ex. Vagifem) kan vara till hjälp, eftersom östrogenbrist orsakar torra slemhinnor. Antibiotika kan undvikas genom att man istället ger medicin som gör slemhinnorna och urinen surare och livsmiljöerna för bakterierna mindre trivsamma. T.ex. rekommenderas tranbär och osockrad tranbärssaft på hälsovårdscentralerna om en patient har benägenhet till urinvägsinfektion.
Bakterier kan ibland ta sig upp till njurarna och njurbäckenet kallas då njurbäckeninflammation (pyelonefrit). Detta kännetecknas av symptom såsom förvirring, illamående, försämrat allmäntillstånd och hög halt av CRP (mer än 40mg/l). Detta skall alltid behandlas med antibiotika annars finns det risk att njurarna blir skadade eller att bakterierna sprider sig till blodet. Bakterierna kan då orsaka blodförgiftning (sepsis) och det kan bli livshotande för patienten.
För att ta reda på om en patient har urinvägsinfektion så behöver den lämna urinprov. Det tas främst för att ta reda på om besvären är orsakade av bakterier i urinen. Oftast görs även en urinodling för att ta reda på vilken bakterie det gäller och om antibiotikan biter på den. Vid misstanke om njurbäckeninflammation kan man göra ett CRP-test. Vid njurbäckeinflammation stiger CRP snabbt medan det vid urinvägsinfektion inte är förhöjt eller bara lite förhöjt.
Hudinfektioner
Allmänt:
Hudinfektioner är relativt vanliga och underdiagnostiserade problem som förekommer i synnerhet hos äldre personer som är förlamade eller rörelsehämmade. Infektioner orsakade av bakterier är infektioner i den luckra bindväven (även kallad aeolär bindväv som håller organ och epitel på plats, den innehåller olika proteinrika fiber bland annat elastin och kollagen) eller sårinfektioner.
Typiska symptom är lokal hetta och svullnad. Allmänna symptom kan även vara feber och förvirring. Det är inte ovanligt att svamp orsakar hudinfektioner hos äldre personer, speciellt på hudområden som blir svettiga och fuktiga t.ex. ljumskar, magveck och under bröst.
Svamp
Män får oftare svamp i ljumskarna än kvinnor. Större risk för svamp i ljumskarna löper man om man är överviktig och har hudveck eller om man är idrottare som duschar ofta. Svamp smittar genom kontakt t.ex. i omklädningsrum överförs den t.ex. via bänkar.
Symptom på ljumsksvamp är utslag som rodnar och kliar.I vissa fall kan utslagen även uppstå på pungen. Obehandlad svamp kan sprida sig och få fäste på en större yta. Den kan även sprida sig till skinkorna. Svamp i ljumskarna hos män orsakas ofta av samma svamp som fotsvamp. Den svampen kvinnor får beror oftast på jästsvamp som finns bland annat i slidan och ändtarmen. Dessa utslag är fuktiga och kliande.
Diagnosen ställs genom en läkarundersökning. Vid oklara fall tas ett skrapprov av huden som skickas på svampodling.
Svamp i ljumskarna läker nästan alltid med 1-2 veckors terbinafinsalva eller 3-4 veckors klotrimazol-, ekonazol-, ketokonazol-, mikronazol- eller tiokonazol salvakur.
Tillika bör man behandla fotsvamp med samma salva. Behandling med kortisonsalva läker inte men den kan ändra svampens utseende så att den blir svårigenkännlig.
KÄLLOR:
Sidorna 182-183 i boken Äldreomsorg för närvårdare, Suvi Kan och Leena Pohjola, Utbildningsstyrelsen, 2016.
http://www.terveyskirjasto.fi/terveyskirjasto/tk.koti?p_artikkeli=dlk00831#s2
https://www.apotekhjartat.se/produkter/hudvard/hudbesvar/svamp-i-ljumsken/
https://www.fls.fi/Site/Data/884/Files/Handlingar115_14.pdf
(sidan 96)
https://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Urinvagsinfektion/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar