Med hjärtsvikt avses att hjärtats pumpmekanism har försvagats. Upp till 1/3 av den Finländska befolkningen över 75 år har hjärtsvikt. Det som händer är att hjärtfrekvensen blir lägre, speciellt vid ansträngning. Om hjärtats pumpkraft inte räcker till för att upprätthålla en normal blodcirkulation utvecklas hjärtsvikt.
De vanligaste orsakerna är skador orsakade av hjärtinfarkt, klaffel och hypertoni. Akuta tillstånd såsom arytmi, infektioner (hjärtmuskelinflammation myokardit och bakteriell/virusorsakad, inflammation i hjärtats klaffar endokardit eller lunginflammation) och lungemboli
(proppar i artärer eller artärgrenar i lungan) kan även utlösa hjärtsvikt.
Symptomen varierar från symptomfri till svåra symptom som även förekommer vid vila. Vanliga symptom är andnöd både under natten och vid ansträngning. Om en äldre person är ovanligt trött och utmattad finns det orsak att misstänka hjärtsvikt. Då hjärtat inte klarar av att sköta hjärnans blodförsörjning kan även cirkulationsrubbningar i hjärnan och förvirring förekomma. Viktökning (p.g.a. vätskeansamling), försämrad aptit samt sömnsvårigheter är ofta de första tecknen på att sjukdomen håller på att förvärras. En försämring av sjukdomstillståndet beror hos äldre oftast på att läkemedelsbehandlingen inte fungerar tillräckligt bra i hemmet.
Vid behandling av hjärtsvikt strävar man alltid efter att påverka orsakerna till sjukdomen. Lindrig hjärtsvikt behandlas med flera läkemedel som skall tas regelbundet. De viktigaste läkemedlen är diuretika, ACE-hämmare och beta-blockerare. Med läkemedelsbehandling lindras symptomen märkbart och prestationsförmågan förbättras.
Svår akut hjärtsvikt i kombination med lungödem (ansamling av vätska i lungorna), behandlas på sjukhus med många intravenösa läkemedel. Man ger även syre och stöder andningen med övertrycksmask.
Då man följer upp behandlingen av hjärtsvikt är en våg ett viktigt hjälpmedel. Med vågen följer man nämligen upp ansamlingen av vätska i kroppen. Patienten skall vägas vid samma tidpunkt varje dag. Om vikten snabbt ökar med 1-2 kgordinerar läkaren i allmänhet mera diuretika.
Hos patient med hjärtsvikt kan man vid uppföljningen märka att hens fingrar är svullna och tryckmärken på benen försvinner långsamt. Andnöd kan mätas genom att man ser om patienten kan sova i vågrät ställning. Maten skall ha låg salthalt och små portioner som äts oftare är bättre än stora portioner som äts mer sällan. Motion förbättrar prognosen för hjärtsvikt och patienten skall motionera så mycket hen orkar. Dock skall motionen vara så lätt att den inte orsakar andnöd.
Ateroskleros
Ateroskleros (även kallad åderförkalkning eller åderförfettning) ansågs fram till 1980-talet vara enbart en fettinlagringssjukdom men idag vet man att det även är en inflammatorisk sjukdom. Ateroskleros innebär att kalk och fett har ansamlats i blodkärlens väggar. Kärlen blir trängre och stelare och det gör det svårare för blodet att passera. Hjärtat måste arbeta hårdare för att pressa blodet
genom kärlen. Ateroskleros drabbar framförallt de stora och medelstora blodkärlen såsom stora kroppspulsådern (aorta), hjärtats kranskärl samt de stora ben- och halskärlen. Ibland leder ateroskleros till att det bildas blodproppar som kan orsaka allvarliga sjukdomar.
Symptomen kan i hjärtat visa sig som kärlkramp, blodpropp i hjärtats kranskärl (hjärtinfarkt), eller som nedsatt hjärtfunktion (hjärtsvikt). Ateroskleros ger inga symptom i tidigt skede. Sjukdomen är resultat av flera års ansamling av kolesterol och fett i blodkärlen och det kan ta många år innan man känner av den. Sjukdomen är vanligast hos äldre personer och drabbar oftare män än kvinnor. Om blodtillförseln i benen helt avbryts kan det leda till amputation.
Mest vanligt är att diagnosen fastställs med ultraljudsundersökning eller kontraströntgen i blodkärl där man misstänker ateroskleros. Genom ultraljudstest kan läkaren få en bild av om ett specifikt blodkärl har en förträngning eller ej.Vid kontraströntgen injiceras ett färgämne i artären. Färgämnet syns på röntgenbilderna och på så vis framkommer eventuella förträngningar.
Datortomografi, magnetkamera och isotopundersökningar kan också användas för att se om aterosklerosen orsakat skada på någon kroppsdel. Mätning av trycket i kärlen, blodsocker och blodfetter hör även de till undersökningsmetoderna.
EKG tas om symptomen kommer från hjärtat.
Behandlingen av ateroskleros sker främst genom att förändra sin livsstil t.ex. genom att äta nyttigt, sluta röka, viktnedgång om en är överviktig, stressa mindre och utöva regelbunden fysisk aktivitet.
Läkemedelsbehandling vid ateroskleros: den åderförkalkning som redan finns går inte tillbaka med läkemedel och ibland måste man ta till kirurgiska ingrepp!
Vid ballongvidgning (PCI) förs en plastslang med en uppblåsbar ballong in i det kranskärl som har täppts till. Ballongen fylls med vätska och vidgar därmed kärlväggarna så att blodflödet kommer igång. I samband med detta ingrepp passar man på att lägga in ett metallnät, en så kallad stent, som håller kranskärlet utvidgat.
Bypassoperation innebär att man tar blodådror från andra delar av kroppen som man syr fast från stora kroppspulsådern till kranskärlen nedanför förträngningarna. På så sätt skapas en ny kanal som gör att blodet kan ledas förbi förträngningarna.
Även efter att man åtgärdat ateroskleros är det viktigt att bibehålla hälsosamma levnadsvanor i form av motion, rökstopp, stressa mindre och äta nyttigt.
KÄLLOR:
Sidorna 173-174 i boken Äldreomsorg för närvårdare, Suvi Kan och Leena Pohjola, Utbildningsstyrelsen, 2016.
Riksförbundet HjärtLung
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar